jag kanske borde sluta röka, träna oftare, lätta på mitt iphoneberoende, inte göra misstag, vara bättre på att höra av mig, lyssna mer, sluta ha kroppsnoja, sluta dricka så mkt kaffe och slippa hjärtklappning. det är så mycket man borde. men borde man inte egentligen känna efter först, om det är så allvarligt att man har sina brister? och att man tillåter sig att ha det. såklart att man ska göra sitt bästa för att må bra. men man kanske mår bra av vissa ovanor...? jag älskar kaffe, jag tränar när jag känner för det och utan cigg vill jag inte vara. "man lever bara en gång" är något jag måste påminna mig själv om ofta, och visst ska man försöka hålla sig borta från allt dåligt och ta hand om sig själv, men samtidigt är ingen perfekt, vad är egentligen att vara perfekt ens? så länge man är nöjd själv, utan stt skada andra avsiktligt, så BORDE väl det vara bra? :) detta är alltså inget depp-inlägg, bara lite funderingar