Alla bilder är lånade av Mogis.se (och sista bilden är alltså Malin, som driver bloggen)

Morgonciggen har inte varit såhär uppskattad på LÄNGE. skitmorgon. Hatar att vara osams. Blä.

 

sovit i perioder h e l a dagen, känner mig halvt borta i huvudet (mer än vanligt) & vill bara lägga mig igen nu. har en igenkännande smärta i högra sidan av käken & är rädd att tröttheten kommer pga den. som ni kanske minns tog jag ut en visdomstand i vänsterkäken i vintras & det startade med smärta, trötthet, feber, infektion i käken & tillslut penicilin för att få bort infektionen & först då kunde dom plocka ut tanden. låg i sängen nästan en vecka totalt och hade toook hög feber i flera dagar. den högra tanden växte också då, men den var inte redo att tas ut :/ FAN vad jag inte har tid att gå igenom det igen nu. vill bara hem till min tandläkare och låta honom plocka ut denna också, har ju inget alls emot själva ingreppet utan det är den här segheten som är skit. får försöka lösa detta! men nu förstår ni vrf jag är lite frånvarande här

 

ni begärde att få läsa mer djupa tankar här. tills vidare får ni ett uttdrag från min gamla blogg, från augusti '11. nån ville att jag skulle visa mig mer mänsklig här, mer ärlig. ärligare än såhär kan det inte bli från min sida. när ni läst, kan ni då förstå att jag varit lite osäker? får höra så ofta här av anonyma personer att jag inte kan tänka en enda djup tanke, att jag är FÖR självsäker, att jag är blåst, att jag inte verkar bry mig om nåt, inte tar något på allvar osv. men tycker själv att det lyser igenom brutalt mkt i den här texten att jag inte mådde så himla bra just då, och att jag är just Mänsklig. dock är det ett vanligt försvar, att när man mår dåligt skjuter man bara bort det utan att ta tag i det... dumt att lägga upp på en öppen blogg kanske, men det sköna med att jag faktiskt skrev ner mina tankar då och publicerade är att nu kunna gå tillbaks och se hur jag tänkte och kände då, för att för mig känns detta så långt borta! nu är jag mkt stabilare (kanske fel ord, men ni fattar) och jag mår riktigt riktiigt bra. med det mesta i min tillvaro. alla har sina ups & downs, man måste bara lära sig att det blir alltid bättre. alltid! hoppas inte nån av mina fina läsare mår dåligt, på riktigt alltså, för det är ett helvete att känna sig instängd i sina egna tankar. att behöva ta avstånd till allt och alla trots att man egentligen behöver slippa vara helt för sig själv är misshandel för psyket, och jag har själv varit där. men som sagt, det BLIR bättre, man måste bara våga försöka ta sig ur det, inte fastna i ett mönster. hoppas ni vet det! ta hand om er där ute ♥ :)

jag kanske borde sluta röka, träna oftare, lätta på mitt iphoneberoende, inte göra misstag, vara bättre på att höra av mig, lyssna mer, sluta ha kroppsnoja, sluta dricka så mkt kaffe och slippa hjärtklappning. det är så mycket man borde. men borde man inte egentligen känna efter först, om det är så allvarligt att man har sina brister? och att man tillåter sig att ha det. såklart att man ska göra sitt bästa för att må bra. men man kanske mår bra av vissa ovanor...? jag älskar kaffe, jag tränar när jag känner för det och utan cigg vill jag inte vara. "man lever bara en gång" är något jag måste påminna mig själv om ofta, och visst ska man försöka hålla sig borta från allt dåligt och ta hand om sig själv, men samtidigt är ingen perfekt, vad är egentligen att vara perfekt ens? så länge man är nöjd själv, utan stt skada andra avsiktligt, så BORDE väl det vara bra? :) detta är alltså inget depp-inlägg, bara lite funderingar